Otaliga
maningar



Stjälp och tom hjälp
driver det stilla uthärdande
inlyssnandet i exil



Skadeglädjens förbannelse
viskar (Fall! Fall!)

Den vill si i sin ondska


Fantomsmärtornas hand
fångar dig [inte] när du faller

Den tror så med sin inbillskhet




X- och Y-kromosonernas spiraldans
mellan brunstmötens familjerepresentanter
skapade och skapar insnärjda tillkortakommanden
som spinner sitt nät ur nöd och död
från liv till liv i släktled efter släktled

Men det som en gång är brutet
kan aldrig få tillbaka sin sång, min vän 


Låt oss istället finna en mjuk stig
ritad av den frälsande molekylen
klomipraminhydroklorid
från Månljusets origami 



I en ny innebörd
av vad som är rakt

helar vi det som delats
och rätar det krokiga
och tecknar lidandets ledpunkter
till koordinater för ett heligt rum

där ett frö
vaggas i tysthet
som blir smidets återklang
i en nyformad ledton