Så länge har jag väntat på en förändring
På att få höra en mjukare ton
Men jag har mött en vägg av järn
Jag har bankat mitt huvud blodigt tills inga krafter fanns kvar
Men du har inte rört dig en millimeter

Så länge har jag hoppats på ett under
På att något gott skulle börja växa
Men jag har sått min säd förgäves
Jag har kastat ut på sönderbränd mark tills allt jag hade kvar var tomma händer
Men det har inte burit någon frukt

Så länge har jag vakat på en öppning
På att finna en framkomlig väg
Men jag har trasslat in mig i tistlar
Jag har kämpat för allt vad jag trott på tills bröstet börjat värka av syrebrist
Men du har inte lyssnat på min röst

Så länge har jag bjudit på mina tårar
På att inte dölja min nakenhet
Men kölden har frusit min hud till is
Jag har väntat på dig i all min utsatthet tills det inte fanns något kvar av mig
Men du vände dig inte om för att möta mig

Ibland tror jag nästan att jag vill ge upp, men jag kan inte
För det enda som finns i mig är min kärlek till dig
Den tar aldrig slut och den har ingen gräns
Så jag står fast och väntar här på dig med utsträckta händer