Hon står på samma plats som förut. Balanserar på vågen av känslor. Stryker med.
I ett hav av blickar söker hon efter en enda. Den som dragit henne med sig ner i känsloströmmarna.
Den enda blicken i världen som kan få henne att rodna, stamma, falla utan en chans till seger. Förlorad för alltid i djupet av ett stormande hav.
Det är minnet av att drukna som får henne att rysa av välbehag.

Snart står han framför henne, hon är förlorad än en gång. Redan när deras blickar möts tar han andan ur henne och håller den i tryggt förvar. Hon vill aldrig någonsin kräva den åter.
Obarmhärtiga ögon som glittrar. En oändlig rymd full av stjärnor, av känslor, av blickar i rörelse. En enda blick och hon är hans.

Den enda blicken i världen, som kan få henne ur balans.