Det var en jobbig dag.
Trist och stressig som resten av dagarna just den veckan.

Vi befann oss i en kylig sal.
Tillsammans. Med många andra.

Musik ekade långa vägar bort och vi alla stod där och ryckte smått och försiktigt till basen.
Efter en trist och jobbig dag började vi slutligen att dansa.

Alla rörde sig slutligen med hela kroppen.
Dansade. Log åt varandra. Blundade.
Höfterna roterade i en sensuell dans.

Speciellt dina.

Kunde inte tappa blicken ifrån dina höfter.
Din kropp. Dina sexiga rörelser. Dina blickar.

Fick mig att försvinna på plats.

Plötsligt hör jag dig prata med mig.
Jag svarar generöst med ett leende,
och vi fortsätter våra danser.

Jag rör mig till musiken.
Min kropp och mina höfter svänger som om
ingen såg mig. Jag slappnar av. Mår bra.

Jag log för mig själv och blundade.
Då plötsligt kände jag det.
Dig.
Mig.

Din hand emot min. Av misstag.
Jag log generat och bad om ursäkt.
Hela salen var plötsligt fylld av värme.

Mina närmaste vänner. Du.
Vi började små prata. Le. Fnissa. Dansa.
Samma saker. Du o Jag.
Titta på varandra. Beundra varandra [?]

Våra små töntiga klappningar.
Dina ögon titta på mig. Ditt leende. Din röst.
Jag kände direkt av då du tittade på mig.
Jag mötte dina ögon..

Log..
Och vände mig bort mot resten.

Nu var allt slut.
Du försvann. Jag stannade.
Du kom igen. Log och sa hejdå.

Jag gick hemåt efter ett bra tag.
Lämnade salen. Med tusen funderingar.
Funderingar om dig. Din så trevliga attityd.
Hela du. Så kul vi hade det tillsammans.
Jag var mig själv med dig. Jag hade kul. Jag mådde sjukt bra. För bra. Du gjorde mig så glad ? SÅ, GLAD!
Hur !? Varför !?

Jag stod där alldeles ensam och tänkte på dig.
Och sedan ser jag dig plötsligt, på andra sidan gatan.
Jag ler glatt men låtsas att jag inte ser dig.
Istället tittar jag oroligt omkring och söker efter min kommande vännina. Jag kysser henne och tar farväl medans jag stiger på bussen och följer dina steg emot din buss fast mot det motsatta hållet.
Mycket folk fanns på bussen, så jag kunde inte se dig längre. Jag ställde mig på tårna och fick en sista skymt av dig. Jag log ytterligare en gång till och sken förmodligen upp som en sol i bussen.

Dagen därpå. Var allt segt.
Men då plötsligt från ingenstans dyker du upp och chockande nog hälsar du på mig.
Jag log och gav ifrån mig ett sött litet hej.
Genast, blev min dag fylld med värme.