Jag hoppas verkligen inte att det är någon inbillning.
Någon desperat känsla ifrån min sida.

Kände verkligen att det var någonting.
Någonting speciellt.
Annorlunda.

Varje gång jag ser dig komma.
Och varje gång jag ser dig stå i din klunga.

Spanar jag in dig. Får ögonkontakt med dig.
Jag vill inte släppa mina ögon ifrån dina,
men jag gör det. Av osäkerhet.

Trots det står jag fortfarande och tittar på dig mellan människornas huvuden ifrån min klunga.
Gör du också det !?
Eller är det en inbillning ifrån min sida. Ett hopp.

Ett antal gånger har jag mött dig. Dina ögon.
Betyder det att du söker efter det som jag söker efter !?

Jag känner inte dig. Du känner inte mig.
Vi har gjort en aktivitet tillsammans.
Då jag kände en fantastisk glädje,
känslan av välbehag och trygghet.

Men ändå körde jag med en stor försiktighet.
För att inte göra fel. Jag var ändå mig själv.
Mådde så otroligt bra. Förstår inte varför.
Känns så underligt. Så konstigt. Så nytt.

Spelar kanske ingen roll.
Vi kanske är helt olika människor som inte alls klarar av att vara med varandra. Umgås. Vi kanske har helt olika åsikter om allt och allting och trivs inte med varandra.
Vi kanske har olika intressen och helt udda skämt.

I vilket fall som helst.
Vet jag bara att du är mitt ögon godis.
Du är mitt ljus.
Du får mig att må bättre av det lilla du ger mig.
Ett leende och ett ord till exempel.
Och hela min dag är räddad.

Du lyser upp mig och hela min dag.
Längtar efter att få se och träffa dig igen.
Prata med dig. Röra vid dig. Le åt dig.
Titta på dig och le tillsammans med dig :)