Under lager av jord och sten har jag gömt mina känslor

För det finns en gräns hur mycket man orkar och vågar

Med mitt yttre och inre under jord

kan pulsen vibrera och mitt hjärta slår för livet

Är rädd att jorden runt huden ska rasa samman

att bli synad i sömmarna där det redan gör ont

Primära emotioner vill bygga en tunnel som nödutgång

Högre cerebrala funktioner vrider sig skriker NEJ!

Men inser för att åter kunna se ljuset måste mina känslor få skrika

ut sin sorg, smärta, ensamhet

tills interaktionen mellan hjärna, kropp och omgivning

finner harmoni med mitt inre