Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ingen förstår men jag förstår


Igen och igen och.. igen

Frostig imma i fönstrets kanter
tusen nålar längs min ryggrad
han hade starka armar
precis som du

I natten hör jag röster viska
urskiljer aldrig några ord
som tagen rakt ur dimman
står han där igen

Stryker handen längs väggen
river boksidor i strimlor
smular sönder mina minnen
precis som han

Droppar vatten från håret
två dagars skäggstubb
river mig på kinden
så står du där igen


Så står du där igen




Bunden vers av tova nilsson
Läst 302 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-10-18 21:59



Bookmark and Share


    sårosa
jag tycker om slutet så himla mycket ... så himla perfekt slut ..

som när man dras bort ifrån någonting, den känslan finns i hela versen .. liksom tvingas bort...
2009-10-19

  Moa Paulsson
sanslöst.
jag tror inte ens att jag ska försöka kommentera något vettigt,
jag tänker bara bokmärka.
2009-10-18
  > Nästa text
< Föregående

tova nilsson
tova nilsson