Mamma brukar tejpa upp böner på ställen där hon tycker att det behövs.
I duschen, till exempel, står det: Vi ber dig, Gud, att välsigna detta vatten. Tack.
Ja, hon tackar alltid. Som att hon är säker på att Gud faktiskt gör något. Att han tar sig tid ur sin agenda och renar vattnet som envist rör sig i kopparrören på andra sidan väggen. Jag brukar låta duschstrålen misshandla den lilla pappersbiten tills den faller av, känner en viss tillfredsställelse när jag ser den försvinna ner i avloppet. Hon sätter alltid upp nya.


*


När Jesus uppvaktade mig brukade han komma förbi och äta av min mat. Han gjorde vatten till vin och vi drack oss fulla. Då vågade jag be honom att visa ärren. Ibland lydde han, oftast inte. Teven stod på i bakgrunden, Jesus frågade om det var grannarna som förde oljud. Jag svarade att nej, det var världen som väsnades så. Sedan tillade jag att han ju redan borde känna till människan och hennes synder. Han hade varit tyst resten av kvällen. När jag undrat varför så kom det fram att han inte gillade när jag visste mer än honom. Sist vi sågs hade han varit sen, skyllt på att stopknappen på bussen varit trasig. Jag sa åt honom att han var löjlig. Han kom aldrig igen.


*


Lillasyster sover med Koranen under huvudkudden. Hon for iväg en gång och när hon kom tillbaka talade hon ett annat språk. Hon hade inte lärt sig prata innan hon åkte så jag antar att hon var borta länge. Lillayster ville säga mig något men visste inte hur. När jag förklarade att jag inte förstod började hon att gråta. Hon somnade i mitt knä och när hon vaknade igen vägrade hon att tala. Hon sa inte ett ord på flera dagar. Till slut blev jag så orolig att jag tog tag i hennes små armar och skrek åt henne att skärpa sig. Hon slet sig loss och hämtade boken, slog upp en sida och visade mig var jag skulle läsa:
[2:171] De som vägrar att lyssna till sanningen kan liknas vid får som hör herdarnas rop utan att förstå vad de betyder. Eftersom de inte använder sitt förstånd förblir de döva, stumma och blinda