En kanin pratar inte,
en gitarr tröstar en inte,
jag har inga anhöriga annars,
en flickvän tänker du på,
en tjej jag träffat tre gånger i mitt liv och varit ihop med i en vecka precis, sex säger du kanske, vad kan jag svara på det? Ja, jag hade sex med henne, jag kände en längtan efter det, jag har det fortfarande, men vem har jag då?
Kan hon verkligen förstå allt?
Jag har levt två år längre men kommer att ha genomgått mer än henne vid den åldern. Så vem har jag kvar?
Vem är det jag vill kunna vända mig till?
Dig Amanda.
Den som lyssnar och förstår och kan trösta och ge råd.
Den som säger ifrån när något är fel.
Jag sårade dig, jag är nu medveten om varför det alltid är dem man håller mest om hjärtat man sårar,
därför att man vill alltid ha dem nära och vara dem nära, då vid tillfälle drabbar ilskan dem.
Hur många gånger kan jag säga att jag inte kan leva utan dig? Minnet av dig är inbränt i mig.
Vartannat slag mitt hjärta slår är på grund av dig.
Det gör ont att se dig sårad, jag vill inte såra dig, förlåt!
Därför ber jag om din förlåtelse, jag vet att det aldrig kommer att bli bra igen men jag vill inte vara utan dig.
Om jag ska tvingas leva utan dig väljer jag inget liv alls.
Du ökar min självkänsla med varje gott ord och komplimang du ger. Det är ingen komplimang om inte du säger det, vet vdu vilken enorm känsla av stolthet man får av att du ger en lite beundran?
Det är som att stå på världens högsta berg och andas in luft. Och vem har gett mig mest slag i mitt liv?
Du har, men vartenda ett gillar jag, det var beröring från dig. Att bara impulsivt kunna röra din kind eller stryka bort en lock som fallit, det är så underbart.
Det kanske inte låter så för dig, det kanske låter besatt, men så känner jag mig. Jag kan inte komma på något viktigare än dig. Det är svårt, varje ton på gitarren när man spelar \"Nothing Else Matters\" verkar ringa ut ditt namn långsamt.
Hur spelar man den låten utan att tänka på dig?
Jag blev arg, onödigt okontrollerat arg, för att jag trodde du var allvarlig att jag inte skulle krama dig.
Att inte få krama dig, efter att fått höra att jag skulle sluta röra dig. Det blev för mycket, hur vore det att vara allergisk mot rosor och älska rosor och sedan vandra i en trädgård full med dem? Så känns det.
Jag kan stå ut med att du aldrig skulle vilja ha mig på det viset, men åtminstone att kunna röra dig...
Det blev för mycket och jag brast.
När du sa att hur du mår bara angår dig själv.
Det kändes som om den delen var avstängd för mig nu, som om jag inte längre kan ta del av ditt liv.
Om det är din vilja kan jag inget göra åt det även om det är det sista jag vill och det smärtar mig.
Jag skulle ge upp Metallica för dig,
jag skulle ge upp min gitarr för dig,
jag skulle ge upp min kanin för dig,
jag skulle ge upp Johanna för dig,
jag skulle ge mitt liv.
Mitt hjärta äger du redan.
Jag tar aldrig av mig silverhjärtat,
jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag tappade bort det.
Jag använder så gott som aldrig smycken det vet du men detta vägrar jag ta av mig. Nästan varenda låt jag ser är förknippat med dig, Nothing Else Matters, Te Recuerdo Amanda, The Loneliness, Rollin, Eyeless, det finns så oändligt många låtar som är förknippade med dig.
Det finns så många oändliga saker som är förknippade med dig. Medaljen, fotot i mitt skåp, alla foton på min dator, musiken, gåvorna, men starkast av allt, minnena. Vem ska jag spela för om inte dig?
Vem vill annars lyssna? Jag spelade aldrig för någon, aldrig, men för dig kändes det som om jag fötts för det eller som jag alltid hade gjort det förut.
Inget rodnande, inga misstag, inget hakande, det flöt på bara. Vi lyckas råka utför liknande händelser ibland, lyckas nästan alltid med något lustigt när vi är tillsammans, polisen, papperskastning i biblioteket, medaljen, regnet i gyllebo, men sen igen så känns allt speciellt med dig.
Du kallar mig för snille, hur ofta har jag inte bett dig om din hjälp? Våra kunskaper ligger inom olika områden.
Jag tänker lägga fram några saker nu för dig.
1-Jag är girig för information, jag är desperat efter att få veta saker, vet jag inte tillräckligt blir jag osäker direkt, speciellt med känslor 2-Folk ser mig som modig, jag är endast modig när jag är med andra, är jag ensam blir jag rädd och jag tvivlar på mig själv 3-Jag är lätt stött och svartsjuk, jag har inte erkännt innan men jag är känslig, varför annars är jag så lätt påverkad när du är med andra? 4-Jag föraktar svagheter hos mig själv och min familj, jag avskyr det, jag vill ha starka gener men jag har mest få svaga, recessiva, kolla min känsliga hud bara..
Varför mig...
Ingenting blir som det ska.
Hoppas du fortfarande kan se mig ögonen.
Jag vet inte om jag ska skriva mer, känner mig oerhört tom inuti... Jag saknar dig.
Jag älskar dig, jag har aldrig använt det ordet så starkt, inte ens med Anna, det är något hos dig Amanda,
jag älskar dig. Vad du än begär av mig.
Jag har nu sagt hur det är med mig, hur det varit, vad jag vill. Jag vet inte hur det är med dig, hur det har varit eller ens vad du vill. Jag vill veta hur det är med dig.
Jag vill veta vad du verkligen vill ha.

Jag älskar dig.

// anonym