Jag öppnade ögonen och såg de andra bara titta på mig. Jag hade fortfarande kvar mina kläder fast de brann. Snart började kläderna att sluta att brinna och jag hade bara bra minnen kvar. Jag pustade ut.
- Nå, nu när du är renad så måste vi börja att sätta igång med formeln! Sa någon i tioårsåldern och klappade i händerna för att vi skulle börja att sätta fart.
- Jenny, hon har precis kommit in! Sa killen i min ålder.
Jag tittade förvirrat på dem. Några hade redan stäckt sig efter sina västar. Jag stod och tittade förvirrat på dem medan de sprang hit och dit som nio stycken yra höns. Killen i min ålder tog tag i mig och började att dra mig in till slutet av grottan. Jag såg någonting som lyste. Jag kände någonting som drog mig mot ljuset. Killen släppte mig när han såg mig. Han tittade förskräckt på mig och sedan ropade han på de andra. Alla kom så fort de kunde. Jag brydde mig inte så mycket. Jag kunde inte stå emot kraften som drog mig mot ljuset. Jag gick dit. Jag gick in i ljuset. När jag var där inne hörde jag en röst.
- Jenniefer, viskade den.
- Vad, vem, hur? Frågade jag förvirrat.
- Du måste hitta den och hjälpa de andra att döda alla jättar som dödar alla andras själar som har kommit hit för att få vila.
Jag såg någon med en ganska lätt klänning. Hon hade en vit klänning med röda blommor på. Jag kände en vind. Sedan hörde jag prasslade av löv. Jag tittade på kvinnan som var på väg mot mig.
- Vad är det som jag ska göra? Frågade jag.
- Du måste hitta dig själv, det sitter längst in i dig, hon hade kommit fram till mig och lade handen på mitt hjärta.
Jag tog hennes hand och höll den där. Jag blundade och snart kände jag någonting blåsa. Jag öppnade ögonen och såg framför mig var det en den vackraste pilbåge som jag någonsin hade sett! Den var vit med ett ljusblått band som lyste. Jag stäckte mig efter den, men kvinnan hann ta tag i min hand innan jag rörde vid den.
- Är du säker på att du har hittat dig själv?
Jag tog ett djupt andetag och ut drog jag orden:
- Ja.
Hon släppte handen och lät mig ta pilbågen. När jag tog den kände jag någonting spännas över ryggen på mig. Jag tittade bakåt och såg att kvinnan hade knäppt en sådan sak som höll pilar, jag hade aldrig vetat vad hade hetat. Kläderna på min kropps försvann, och jag kände mig väldigt naken. Jag tittade och såg att jag hade nya kläder. En kjol som gick över knäna och ett litet linne som var med den. Kjolen var mörkblå och linnet var vitt. Skorna var som bara några snören som var virande runt min vader.
Snart kände jag en ny vind och sedan var ljuset borta. Jag såg hur alla nio låg på golvet och stönade. Jag tittade på dem.
- Vad är det? Frågade jag förbryllat.
- Men det har blåst och så är det varmt som in i helvete, sa en tjej.
Killen i min ålder tog tag i min arm och snart drog han tillbaka den.
- Aj! Sköt han och hoppade runt och blåste på handen.
- Vad är det Joel? Ropade Jenny.
- Hon, sa han och pekade på mig.
- Vad fan har du gjort mot Joel?! Skrek hon mot mig.
- Inte vet jag, sa jag.
Hon försökte att putta mig, men när hon nuddade mig sköt hon också och blåste på hennes händer hon också. Snart hade alla i grottan skjutit och nu var alla och hoppade runt och blåste på henne händer.
- Det ska vara så här, sa kvinnorösten som jade get mig pilbågen. Du måste gå och besegra jättarna själv. Alla är ju skadade.
Jag tog ett djup ande tag och snart var jag ute i blodbadet igen. Jag tittade på pilregnet och såg blod spruta. Jag tog ett steg ut och snart styrdes alla pilar mot mig. Jag tittade mig hjälplöst omkring. Men alla pilar bara studsade bort mig. Jag tog fram pilbågen automatisk, tog en pil, siktade och sköt.
- Flammade pil, skrek jag medan jag sköt. Pilen började att brinna och sedan såg man eld flamma upp i horisonten.
Man hörde vrål och sedan kom flera tusen pilar till mot mig. Jag brydde mig inte om det. Jag gjorde som förra gången, tog upp en pil och siktade. Men innan jag hann skuta kom någonting stort, mörkgrönt och det var trubbigt. Jag kände någonting krossas och jag landade på marken. Den fortsatte att slå på mig.