Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När vi är åttio

I ett gammalt hus ska vi bo.
Med slitna gardiner och kaffelukt.
I en gungstol var sitter vi och tittar på TV. Vi myser. Myser som bara vi kan.
Våran hy är gammal och våra leder ömma. Men annars är vi samma som vi va när vi va 17. Galna. Busiga. Med skrattnojan väntandes runt hörnet inför allt vi gör.
Jag tittar på dig och ler. Kommer ihåg när du och jag träffades för första gången. Det var många år sedan nu. Men jag kommer ihåg det som att det var igår.
Mitt minne har ju aldrig varit bra, men det där mötet kommer jag ihåg.
Jag kommer ihåg när vi låg under en bro och skrattade.
Jag kommer ihåg när vi lekte hemma hos dig.
Jag kommer ihåg när vi rymde hemifrån för första gången och tro mig, jag kommer ihåg allt vi skakat hand på.
Jag kommer ihåg allt det för det är det enda jag behöver komma ihåg. Det enda jag bryr mig om att komma ihåg.
Minns du? Minns du alla stunder vi haft och alla gånger vi har skämtat?
Vi lovade att vara vänner för evigt och det är vi.
Och nu sitter jag i vårat lilla hus och tittar på dig och jag minns.
Tack för att du har gjort mitt liv till en äventyr och varje dag till en berättelse.
Tack för att du fått mig att växa i mig själv och för att jag fått dela min värld med dig. Det finns ingen annan som jag hellre skulle vilja leva med i resten av mitt liv än du.
För det finns ingen annan människa i världen som jag älskar som jag älskar dej.
Du är min bästa vän. Tack för allt.




Fri vers av zazaphira
Läst 243 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-10-24 03:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

zazaphira
zazaphira