|
|
om en dag
nu ska vi tala (det är på tiden)
om en dag
då allt blivit nytt
när allt som har med tvivel
och avund (jag vet att du också gråter dig till sömns ibland)
är borta
tro mig om du vill
men jag vågar hoppas
optimist som jag är (är det inte därför du älskar mig?)
allting måste dö
för att börja om från början
bilda egna uppfattningar (sa du inte något om oskuldsfullhet?)
om vi orkar (jo, jag vågar hoppas)
negligera tiden och alla förändringar
...och tiden (han skär i mig)
(ge mig din hand)
så kommer allt bli bra
om en dag
...när alla löven fallit...
Fri vers
av
tonsoku
Läst 396 gånger
Publicerad 2005-10-16 23:19
|
|
|
akvileja
tonsoku, min vän, du ber om kritik. I will give it to you. Först o främst, fet passion jag känner det.
Men jag tänkte säga, tänk på orden i dina texter som tangenter på din keyboard. VARENDA ord du väljer måste kunna slå i klang med dikten som helhet. VARENDA punkt är extremt viktig. En bra dikt är odödlig för den har djup och ämnar sig för många läsningar... Så... det jag menar är, när du skirver, kolla på varje stanza (block rader), och känn efter - håller den här raden hela känslan av min dikt? Sen ju duktigare du blir på det, gå ännu mer in på skinnet av dikten - håller den här raden känslan av min dikt? Så när jag läser den sista raden, förstår jag inte riktigt alls vad den syftar på. Den kan inte riktigt stå för sig själv. Tänk på din läsare, om en person inte känner dig, kan han eller hon se det jag menar? "När alla löven fallit"... det enda riktiga referensen jag kan finna till min hjälp till vad du menar är nog raden "allting måste dö"... dvs, alla löv måste falla... allt måste börja om, kan inte vi börja om liksom? men jag kan inte säga for certain, för du bryter hårt mellan din 3:e och 4:e rad när det kommer till rösten...
Iaf, Ju mer du lyckas pricka in känslan med hjälp av varje ordval, varje punctuation, varje rad , och DET KÄNNER DU SJÄLV, så kommer du vilja hoppa av eufori när du känner dig helt klar med en dikt. För om varje rad håller känslan, vad gör hela dikten? Jo den vill bara dansa den också, den blir explosiv, djup, och kan läsas om och om igen på så många olika sätt...
Du har fet potential tycker jag. Om min åsikt räknas.
Glöm inte beaten av dikten, som beaten av din musik. T.ex. den andra stanzan, "när allt som har med tvivel"... jag tycker inte det funkar riktigt med meningen i parantes, du förlorar beaten liksom... läs alltid dina dikter högt... hur låter dom?
Du håller beaten fett bra i 3:e och 4:e... men just den 2:a, jämför dom tre, förstår du vad jag menar?
och sen, var sparsam med saker i parantes, dom får mig, läsaren att bli lite side-tracked, och bort från vad du säger... men jag förstår att du syftar på dual voices, liksom inre röst mot yttre röst... men var försiktig...
let me know if you want more critique you bad boy! skriv gärna nåt efter det jag rekommenderat (om du vill), skulle va kul att se hur det blir.
sen har jag lärt mig massa coola knep på att skriva originellt, men dom sparar jag till en annan dag... eller rättare sagt, när vi snackar på tu man hand.
Keep up the passion baby.
2005-10-27
|
|
|
|
Sanningsägaren
Denna är helt underbar. En konversation.. både med dig själv och livet utanför. Vet ej vad jag ska säga mer.. jag läser den en gång till istället och njuter.. Tack.
2005-10-25
|
|
|
|
S.C.
Jag får upp många tankar kring tiden.. Du i den och många andra, hopp kring framtiden och planering istället bara för att leva. Jag anser att du skapar något begrundansvärt .. en tanke i tiden, skön grejj. Tjo tjo.
2005-10-17
|
|
|
|
Smultris
Du gör mig stum.... ;-)
2005-10-16
|
|
|
Nästa text
Föregående
tonsoku
|
