Dimman lyft
till ett heltäckande
molnskal
som gömmer
himlen
för mitt öga

Söker söker söker
att finna det blå
och det gula guldet
i solstrålen
som borde
leta sig in
i mitt sinne

Löven som rasande
faller från sina fästen
tar med sig
glädjen
duggande in i mörkret
men ändå
luften är ju frisk
fuktig kall omslutande

marken gul brun mossgrön grå
blöt kladdig
varje spår
stannar kvar
jag tänker
över vintern
under snön
skall inget ändras då?