En äldre man sade - när jag beklagade att kärleken alltid tycktes vara någon annan stans än där jag befinner mig - "Kärleken finns inom dig. Du bär den med dig vart du går och din kärlek kan aldrig vara någon annan stans än hos dig."
Det kanske är med kärleken som med livets mening; man bär det inom sig. Varken kärlek eller livsmening existerar som någon sorts konstant utanför ens inre. Att söka efter kärleken eller mening kan ta ett helt liv och det ges ingen garanti för att man någonsin hittar varken den ena eller den andra. Såvida man inte söker introvert.
Någon som är "den rätta" eller "den rätte" finns antagligen inte. Vad som däremot tveklöst existerar är kemi. Både kroppslig och psykologisk.
Det är sant att man kan upptäcka en annan människa som en ny kontinent inom sig. Och kärleken till denna människa kan kännas som utforskandet av kontinenten. Stort.

Då jag inatt vaknade av starka hjärtslag var det på grund av en dröm. En dröm i vilken en för mig känd man log det innerliga leende jag avvisat när han var en annans. Nu vet jag inte vems han är. Inte någon frus längre, men jag förmodar att det finns en kvinna i hans liv. En som inte är jag.
Åren går. Det blir allt längre sedan vi sågs. Minnena är många och starka. Lika starka som de hjärtslag som väckte mig.
När minnet av drömmen kommer för mig tänker jag; Det där underbara leendet .... Vad betyder det egentligen? För mig nu?

Med tanke på alla möten jag haft med denne man i tankarna kan det ha varit ett leende för att uppmuntra. Jag vill gärna tro det. Så gärna att jag faktiskt gör det. Han ber mig att fortsätta skriva.
Den apatiskt deprimerande skrivsvackan, med tankar på att det kanske inte är så mycket jag egentligen har att säga. I alla fall inte någonting som inte någon annan redan uttryckt, och antagligen så mycket bättre ... Mitt skrivande har blivit meningslöst. Utan mening.
Mitt i de tungt dämpande tankarna lyser hans leende upp. Han som uttryckligen hoppades att jag fortsätter att skriva.

Nu skall jag gå ut och njuta av vacker natur. Se mig kring,
Kärleken, den tar jag med mig och kanske möter jag hans leende någonstans. I en vattenspegling, hos någonting växande, eller kanske i den fuktade doften av jord och i ljudet av dropparnas fall från träden.