att ha tillbringat de senaste veckodagarna i ett av dimbankar inbäddat götaland, med sina mörka kronobergsskogar,  alla orter med suffix på -red, och -ryd. virkestravar som fortfarande ligger och ruttnar efter gudrun.  skånelands alla -arp och -torp. och så den knastrande, rullstenstunga hallandsåsen med sina krumbuktande, kopparsprakande ekkronor som inte kommer till sin rätt i byvädren. backe upp, tungt malande inrikesekipage, baklysen i skum klockanfemtonväta, backe ned, igenhåll när sista halvtimmen går av christer i p3, utmed flacka blåsiga åkrar, pilträdsalléer, svarta sockenkyrktorn och växande vindtornsparker.

då det är en förlovning att få vakna utvilad efter en elvatimmars till en blånande himlasky, någonstans norr om stråssa, vid en rastplats utan gudsförgäten, förbipasserande malström av ärendebokade agendaprofitörer. se att sjöytan på andra sidan landsvägen har exakt samma färg som bilen, när man står därute i den tvåplusgradiga hemmaluften och drar borsten genom håret, silvermetall. då är det gott att dricka starkstarkt morgonkaffe och lösa ett korsord på ratten. inblandad bland kala björkträd som försvinner i glesnande spridning ner mot strandängen och se hur den faluröda egnahemgårdens nymålade balkongräcke ler vitt som ett porslinsgarnityr att; idag är det tisdag.

guldsmedshyttan, bångbro, kopparberg, gillersklack, ställdalen, silverhöjden, och så grängesberg med sin dalaport, målad med små röda, trubbiga hästar på. en poesi som är svår att sätta fingret på i ord. närmast en plattitydlyrisk, bonnanatoinalromantisk fåntratt vinglar jag genom rondellen i ludvika och ut mot håksberg och upp mot skisskolningen och skissklacks 362 meter och alla hyttorna bakom vilt- och wirestaketen. jag är på väg mot falun, för att anka av 32 pall franska hårschampoflaskor för vidare distribution upp i vårt avlånga rike. se, efter antagande vill människan, även där dofta lilja, eller förgätmigej. eller.. ja, ja.. tenderar att anta så satans mycket, så…

detta var alltså i förmiddags och var utagerat innan lunch. uppdrag slutfört. men lugnet stod där, över falu stad, och spejade efter frånvarande snömoln, stora stöten gapade med sitt svalg mot en ihåligt ljusblå rymd, prydd endast av en papier machétunn månhalva i snar ovan. det är nästan längesedan nu, och tillbaka i örebrotrakten är förtrollningen med all övertygelse bruten. e 18 och e 20 möts, omloppet pumpar och jobbar som en förgrenande aorta tvärs igenom landet. cellkroppar i öst-västlig riktning, beblandas med nord-sydliga. i takt med konjunkturdippar och avtalshandel stiger och sjunker tempot knappt märkbart, allt har sin deadline, gods på termin, möten, tandläkartider, matkassar, ungar från dagis, tonåringar till träning, sjuktransporter, hästar, husvagnar, flis, timmer, golden retrievrar och ikeasängar på takräcken.

själv missade jag min deadline med sjutton minuter idag. klockan fem stänger truckfolket på lagret för exportlastningen,  gör kväll de med, och åker hem. humdidum, jag tar tillfället i akt och knyter ihop min påse för dagen i anständig tid. summa, sumarum, vad vill jag minnas av idag. jo, pojkarna i kepor och varselbyxor från maserfrakt som hjälpte mig när jag körde fast eltrucken i virkesstöttehålen på flaket på skutudden. de önskade mig en bra dag då jag tackade och for därifrån, och hörnini, det lät verkligen som om de menade det.