Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

bland poesi och ballader


bland poesi och ballader
andas jag kall luft
och rök

som blommorna
skört och med passion
bryter genom
asfalten på
våren

bryter du ner
mig
med en kirurgs skicklighet
bit efter bit
plockar du bort muren

och jag vet inte än
om jag tycker
om det.


Fri vers av Hoya
Läst 270 gånger
Publicerad 2009-10-28 15:58



Bookmark and Share

    ej medlem längre
En skör och skir text som andas något av en tvekan. På något sätt så känns den som en finstämd beskrivning av att (kanske för första gången?) komma, eller släppa, någon riktigt Nära. Något som oftast känns hisnande, underbart och helt ohyggligt på samma gång. Såväl tveksamheten som lockelsen finns där, och de är mycket bra beskrivna, liksom en svag aning att det känns lite ovant. Men att släppa någon nära är nog alltid en risk, såväl att bli sårad som att själv såra. Ljuset bländar först. Sedan kan man förhoppningsvis lära sig att Se. Dock förstår jag diktens tvekan. Murarna ger trots allt någon slags trygghet, och det kan kännas så väldigt skrämmande när de rämnar.
2009-10-28
  > Nästa text
< Föregående

Hoya
Hoya