Med skör hand smekte hon hans insjunkna kind innan hon böjde sig fram och kysste hans torra läppar. Hans gråstarriga ögon försökte möta hennes men fann inget fokus. Hon log snett och viskade:

"Jag är här hos dig, lämnar dig inte..."

Nattsköterskan kom in under småtimmarna, såg till att allt var i sin ordning och meddelade med mjuk stämma att det bara var timmar kvar.

Med ens klarvaken lyftes hon ur sin slummer av rummets förändrade atmosfär. I nattlampans mjuka sken såg hon att han hade lämnat henne.

Hon var ensam.

Äntligen fri efter 57 års våld, misshandel och förtryck.