Solens diamanter faller ned
till mina händer
lockar med sin prakt
precis som dina ögon
min älskade
kommer du att titta på mig
som du gjorde förr

måntårarna droppar ned
till mina öppna händer
silverfåglar flyger över röd himmel
i sorg skall jag vandra
tills de trehundra åren har gått
kommer du
när förtrollningen blivit bruten

i havets djup finner jag safirer
lika blå som dina ögon
dina svarta lockar
gav mig sådan tröst
nu kommer det dröja trehundra år
innan du kan svepa in mig
i din mantel