Skrev denna dikt efter att jag läst "En vampyrs bekännelse" av Anne Rice.
Vampyren Lestat är intressant och jag undrar hur det är att ha evigt liv och förlora tidsuppfattningen
Lestat
Med en fallen ängels ansikte
blickar du ned på mig
med ett rovdjurs nakna hunger
ett par vassa tänder
glimmar till
i nattnes viskande dunkel
jag är inte rädd
utan längtar förväntansfullt
att du ska dricka min röda dryck
och suga livet ur mig
så jag kan förstå
hur bräcklig jag är
xxx
Jag vaknar upp
ur ett iskallt mörker
liggandes på en bädd
av svart sammet
hur länge har jag varit här
några dagar?
månader?
eller år?
min kropp reser sig
långsamt,långsamt
som om den vore en gamlings kropp
I en spegel
blickar en varelse tillbaka
huden som nyfallen snö
två märken vid halsens kurva
ögonen glöder
med samma rovdjurshunger
som vampyrens
med en shock
inser jag
att varelsen i spegeln
är jag själv
xxx
Vi jagar genom gränderna
den spännande känslan
av makt
eggar oss
vi släcker vår törst
genom att släcka
någon stackares liv
jag har ingen tidsuppfattning
i en värld av ständig förändring
är vi de samma
i din lägenhet
har vi skapat
en helt egen värld
i vår såpbubbla
finns bara rum för oss
tungomålet vi för
når ingen annans öra