Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

förlåt henne, ty hon har syndat - igen

 

hon den där, fullständigt gränslös till sin natur
hon som fascineras och äcklas av sig själv
allt på samma gång - i samma urvattnade

kropp
hon som rör sig inom samma kartblad
längs linjer - gång efter gång, dag efter dag
räknar vägmarkeringar och

djurkadaver
hon som är en produkt, eller en biprodukt,
av det liv hon slarvigt format till sig själv
det liv hon med ruelse

föraktar
hon skyller aldrig på någon annan
hon axlar sin börda alldeles själv
ty hon är självständig och full av

självförebråelser
hon förlåter världen, gång efter gång
fast hon vet att hon inte borde
förlåter världen alla dess oförätter
all dess

okunskap
och

illvilja
men aldrig att hon förlåter sig

själv
till det är hennes stolthet alldeles för

stor

 

 

 




Fri vers av Nattviol
Läst 605 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-11-01 21:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nattviol