i motvind
går vi ännu
mot morgondagen
våra tungor möter aldrig varandra men
göteborg
är du här för att stanna

om du vänder dig mot mig, Centralen
om jag tar på din rygg känner jag
skulderblad
en påbörjad mening
vi går i motvind och morgondagen
slutade i halsen
mötte rök

säg mig, november:
var är lilla björn?
lät du dem ta honom
i motvind går vi ännu

föll en meter i min hand och från marken
linjer men aldrig
till golvet
ÄR DET HÄR VI ÄR?
ÄR VI DET HÄR?

jag säger
långsamt glömmer man bort allt
även orden man skulle komma ihåg
låg ner
ostabil
instabil
rör vid mig inatt

lilla björn:
du skrattar så att världen sätter i halsen
du ler så att varenda organism med ett hjärta
tar sats och
hoppar över göta älv i glädje
dansar en dans
ett universum på en bänk
och till sist:

dina händer under min kappa
dina fingrar mot tyg
får mig att
tappa
andan
gråter vidare med dina händer mot mina lår.