Hänryckt i vårens tidiga tid
vandrar en kvinna, säll och blid
och väntar så otåligt på en man
det är hon inte ensam om
det är ju många på jorden som
vandrar och väntar så, minsann
men lyckligast i världen är den
som hittat tillbaka till lyckan igen,
det är som en saga som har blivit sann
och våren gör sitt med blommor och sol,
så glöm alla tårar som fälldes i fjol
och gläds åt att ni har funnit varann!