På något sätt skall jag klara det här.

Trots tårarna som rinner, halsen som inte vill forma orden
För det är saknad, kyla och så mycket 

så mycket vrede

JA vrede, det här borde aldrig fått hända
Någon som gav så mycket värme
som var så inspirerande och kärleksfull som du

borde fått leva

Nu när du gått vidare,
antagit en annan form och värmer upp världen efter denna
borde jag kanske gratulera dem du träffar men jag kan inte

För jag är bara en människa

Självisk och frusen

Men hade du varit här och hört mig nu
skulle du nog som vanligt
Smajlat och sagt: Du, jag har en idé

Skriv något om det här istället.

Så jag gör det- på den plats där vi samarbetade så länge
Mot gemensamma mål, mot ännu häftigare happenings

Jag är så glad att jag fick vara med dig en bit på den här resan
och fått se dig inspirera människa efter människa och gett
den lilla puffen som hjälpt dem växa.

Tack Lasse
Vi ses igen

tills dess

Kärlek