|
|
Mellan dröm och vaka
jag öppnade en dörr till ett rum där ökenvinden var kylig, taket var stjärnhimlen och väggarna utplånade där fann jag frånvaron av dig som en flämtning av en ljuslåga
Fri vers
av
Rachel Roth
Läst 322 gånger
Publicerad 2005-10-26 14:26
|
|
|
ej medlem längre
Återigen en vacker text som vittnar av mycket livsvisdom, vackra bilder du målar upp här
2005-10-28
|
|
|
|
Propella
Det finns så många dimensioner i denna text, så många tolkningar. Jag tycker att den är i en klass för sig, den är helt enkelt ljuvlig. Följande stycke är vackert så det känns långt in i hjärtat:
"där fann jag frånvaron
av dig som en flämtning
av en ljuslåga"
2005-10-27
|
|
|
|
carimba
Du hör till de jag ofta avstår från att kommentera, för jag saknar ofta uttrycken för att förklara varför jag tycker du skriver så bra, men nu var jag bara tvungen att ta mig samman..
Vackert och stämningsfullt, med under bara bilder
rummet där väggarna utplånats och kyliga ökenvindar.. det är så underbart, men allra allra bäst är avslutningen.. ljusets flämtande låga som bild för saknad, en bild bild som för mig personligen står för avsaknad av en älskad person jag mist...
2005-10-26
|
|
|
|
kath
mycket vackert ... det första stycket var det jag fastnade särskilt för .... öppnade en port till den magiska plats vi kan bära inom oss .........
2005-10-26
|
|
|
Nästa text
Föregående
Rachel Roth
|
