Det är en ljuvlig septembermorgon. Mitt sinne öppnar sig och tar in färgerna, dofterna, ljuset. Jag älskar hösten! Allt är förklarat, klart. Himlens blå mot trädens röda guld vibrerar mot mig och jag brister ut i skratt. 

"Mamma, mamma! Dom har bombat World Trade Centre!"

"Du har nog missuppfattat", försöker jag lugna min nioåring som kommit hemstörtande.

"Fröken sa det! Det är sant! Det står i tidningen!"

TV-n på. Ett flygplan styr rakt in i skyskrapan! Till synes oändligt långsamt störtar den till marken i ett ohyggligt, mardrömsliknande svartgrått rökmoln.Förstummad stirrar jag på TV-rutan medan fasa förmörkar min själ.