Så sätter jag punkt för nattens sista lögn
Låter applåderna hagla
likt krossat spegelglas över mina axlar
Sju års olycka kastar solkatter längs väggarna
Beundras av blinda ögon
då jag river mina manuskript till konfetti
Tristess inför vackra vägar runt sanningen
Talar för tomma fasader
når ut med ord som aldrig kom inifrån

Leker lycka med mig själv
alltmedan vintern smyger sig inpå
Evig kurragömma utan någon
som räknar sekunder av förfall
I ruinerna av allt som varit målar jag med tån i askan
Obegripliga är symbolerna för minnen
av ting som aldrig funnits
En hel värld av saknad från en fantasi
Greppar efter känslan igen
förlorar den i varje steg jag tar

Av smekfulla händer och viskande röster
slås världen i bitar
Ett löfte om mod och styrka
stryker mig lögnaktigt längs kinden
Så går solen upp ännu en morgon till ännu en dag
Blundar till egna sagor om den framtid
jag vet är utom räckhåll inatt
Lurar mig själv i varje fälla jag finner
Lämnas åter iskall
plockandes i skärvorna av allt jag slagit i kras

Jag saknar dig inatt, jag saknar mig inatt
Mellan tysta blickar möts de världar vi så länge blundat för
Vi målade en framtid av våra fantasier, men se på oss nu
Väv nya drömmar med nya karaktärer
res dig upp och skrik
För jag saknar våra minnen jag saknar allt
vi trodde att vi var
Men jag vet inte längre om jag saknar dig

Kanske bara den jag var i dina händer