Krälar, kryper, går igenom min vardagliga chaos.
Allting känns så fuckat trots att allting är på plats.
Jag orkar inte titta, femton missade samtal.
Man är nyligen förälskad, fast det spelar ingen roll?
Flera hjärtan brister bara för att laga ett.
Jag kan inte fatta, att jag är allt som jag har hatat mest.
Precis som denna kryp, som vågar kalla sig min far.
Hur mycker jag en försöker tycks jag göra samma misstag.
.............Gång på gång...................