Den lilla flickan vred sig i sömnen
hon var orolig, hade svårt att komma till ro
i drömmen var hon jagad
av någon hon inte kunde se
men känslan var äkta

hon var livrädd
och sprang så fort hon kunde
genom parken, in i skogen
ut på ängen, genom det höga gräset
hon kunde höra att något var efter henne
höra de tunga andetagen

hon sprang och sprang och sprang
ut på vägen
förbi de upptända lyktorna
in bland husen
mot tryggheten och ljusen
mot människorna

hon snubblade trillade
och skrek
när hon vaknade
regnade guds tårar från himlen
och hon grät tyst
när hon kom ihåg...