när körsbärsträden står i blom
och hela världen doftar
kommer själen att gråta av längtan till dig,

vi skiljdes åt för länge sedan.

och slagfältet som uppstod mellan oss
skänkte dig dödligt svärd
medan jag bar på skölden som du mig gav,

och striderna som fastnade i mitt hår.

mörkret ovan var skuggan från en inglasad värld
i vilken snön föll skimrande vit
ty våra drömmar var som snökulor,

dit vi aldrig kunde nå.

kärlek vilade inom oss då vi förbannade varandra
men slagfältet kom aldrig att grönska
och förvandlas till vårt eden,

trots att jag avväpnade dig.

och även om du inte ser mig
står mitt hjärta vidöppet
och väntar på dig än,

men allt är sedan länge förbi.

för allt
förlåter jag dig
men inte mig,

aldrig någonsin.