Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
”När en man når odödlighet kommer även hans husdjur till himlen”


Att förena och förvirra - om talet 一 (yi)

1 - 一 Yi – Det är ett – detsamma, det generella, det allt inkluderande , det eviga ”också”, det konstanta, ur-energin, första och sista instans. Det är det hela – ”allt som allt” och alltid – det som lämnar inget kvar. Det är att ”nå så långt som ögat kan se” – till horisonten, att överblicka det vidsträckta landet, det ”hela vägen”, den allmänna situationen.
Det är det koncentrerade, det helhjärtade, överlåtna, ”den sjunde tonen” (som också är den sista och högsta, ”den osynliga tonen”), det perfekta, fullkomligt idealiska, ”första klass” och högsta kvalitet, det omutbara, det ”hela kroppen”, att vara passionerat tillgiven – ”upp över öronen förälskad", det enastående, totala, kompletta, det som ger (upp) allt och vinner allt. Det är att göra allt vad man kan – att genomföra till slutet.
Men även det ordinära, det nödvändiga, säkra och likartade, det envisa, vanliga, icke-flexibla, kontinuerliga, vardagliga (det ”varje dag”), det som är ”hela livet”, det som ständigt återkommer, det som ”pressar på mot slutet utan att ge upp” till ens sista andetag, det är ”igen och igen”. Det är att följa en gammal rutin, som tidigare, som man alltid gjort.

Det är att ”andas genom samma näsborrar”, att ”sjunga på samma melodi” – unisont, tillsammans, att stå sida vid sida, i samtidighet och i ett (och samma) andetag, på samma plats, utan avbrott. ”Att vara ett”, ”ett hjärta och en själ” – plötsligt och för alltid – ”när en börjar sjunga hänger de andra på” – det är när man möts (som) ett – fullständigt ren, fullständigt rent – oföränderligt. Det är att vara samma slag, samma färg och samma sinne samtidigt som ”var och en har sin uppgift”.
Det är att ge det slutliga ordet, samma lösning för olika problem, att hantera olika saker på samma sätt, att ”slå ner någon med ett enda slag” och att ”koka allt i samma gryta”. Det är att "alla problem slutar när huvudproblemet slutar” (一了百了) – men också att ”skingra för vindarna”.

Och om "yi" är det allt inkluderande är det också singulariteten, fragmentet, fraktionen, det begränsade, det tillfälliga, distinkta och direkta (i tid och rum), blixten och vindbyn (som vi knappt hinner se eller känna innan de är borta), glimten, det temporära, det intialistiska (en ”väldigt liten plats eller position”, ”det som närmar sig intet”), det fixerade (mönstret), specifika, noggranna, särskilda, det som avviker från normalt beteende, det udda och det givna, en aspekt (och inte en annan), en sida (och inte en annan), ”en enda människa”, en själv, hjärtats själ, jagets jag.
Det är att hänga på en tråd, det är det enda tillfället - det är felsteget som för med sig livslång ånger och sorg.

Då är det också den större delen – det som utesluter (den mindre delen), tar ledningen och det som (kan) fogas in i tabell.

*

Det är att klara sig själv och att stå helt naken – fullständigt pank, utan ett öre. Det är att handla endast efter egna önskningar och att behandla allt och alla lika, att tillåta och gå till attack. Det är en dag och hela dagen – det korta ögonblicket och varje ögonblick (”från morgon till kväll”), varje detalj och detaljen. Det är att passa en rutin och bli helt ny. Det är den sammanhängande linjen och det kaotiska tillståndet.

Det är att förena och förvirra.




Prosa av näver de anima
Läst 456 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-11-26 15:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

näver de anima