Regnet strilar ner från dom mörka molnen på himlen
isande kall vind biter mina kinder och rufsar mitt hår

På marken blåser nedfallna löv ihop i stora högar
nakna grenar från träden sträcker ut sina långa armar

När jag går upp för trappan till ditt hem på övre våningen
slår hjärtat snabbare ju närmare dörren jag kommer

Vi har inte setts på många år, spänningen är enorm
känns det som förr? Finns känslorna jag gömt kvar?

När du sakta öppnar dörren stannar tid och rum
Jag harklar mej lätt tittar dej i ögonen och säger hej

Ditt långa blonda vackra hår faller över dina axlar
ditt leende dina karisma och ustrålning skiner

Vi öppnar våra armar och kramas länge, länge
Vill inte släppa....kramar dig hårt, känslan är stark

Vi pratar om allt och inget, gamla vänner och minnen
Du är så vacker, dina blå ögon tindrar som stjärnor

Med mjuk musik i bakgrunden sitter vi i din soffa
dina hand över mitt bröst, ditt huvud mot min hals

Med närheten av varandra ökar pulsslagen i takt
jag biter mej i läppen, njuter av värmen från din kropp

Kyssarna mellan oss är elektriska, precis som en dröm
Allt känns så rätt, känner mej trygg vid din sida

När jag lämnar dig och beger mig hem, regnar det än,
återigen biter den iskalla vinden mina kinder

Men inom mej sprudlar och bubblar det som en vårbäck
Kroppen skakar lätt, jag har vårkänslor i November