Jag sätter mig upp,
världen blir en ångdriven karusell.
Jag ser utsmyckningen i guld och de inbjudande hästarna.

Jag öppnar försiktigt ena ögat.
Är du kvar?
Ängeln vid min sida

Jag ser dig, du ler, men inte vilket leende som helst.
Du ler med slutna ögon
Stilla, för du vet att
din ängel är större än min.

Lättnad, orosfågeln lyfter från mitt bröst
Skepnaden, som en svart kråka och jag är fri.

Jag lägger mig ner igen
Snön, kall som isen på skridskobanan mot min kind,
gnistrande som strömmen i solen.
Dina andetag formar små figurer i luften.

Jag ser harpans fina linjer,
Vildhästarna som galopperar upp mot månen
Ringtrasten som med sina mörkbruna vingar
med trevande vingtag sveper förbi
Min köldbitna nästipp innan den seglar iväg i mörkret.

Jag vrider mitt ansikte och ser
Dig.


Min alldeles egen kelt.