Min dag, det sista ljuset
av hopp i flyktigt eldsken
och sakta falnar bruset
- jag ser en bortglömd ropsten
stå ödsligt kvar vid muren
ett tecken kvar när turen
mot slutstationen hörs

bli utropad för dem som
har något kvar att mista
när porten öppnas ömsom
för första och för sista
som sakta köar livstid
i ovisshetens livsid
när slutsignalen hörs