jag vägrar att inse sanningen.
jag vägrar att inse att jag är sjuk.
jag vägrar att inse mitt missbruk


jag jagar jämt efter något som gör så jag flyr ifrån verkligheten.
pulver,tabletter,röka...spelar ingen roll
så länge jag är helt väck så mår jag bra.
en vecka och jag har varit så borta att jag knappt minns vad jag har gjort.
flera minnesluckor ligger och är svarta i min hjärna.
"La cocaina no es buena para su salud,
La cocaina is not good for you."
första dagen på en vecka som jag inte går på annat än cigaretter och vatten.
inte ätit på flera dagar, knappt sovit.
avtändningen har jag nu och den är för jävlig.

ångest som kryper sakta fram och det gör ont i hela min kropp.
kan inte äta,kan knappt dricka. allt kommer upp i en enda våg igen.
men hur dåligt jag än mår så kan jag fortfarande göra allt för att få en tripp igen. spelar roll vad..tjack,snö,benzo,banan...spela roll. bara jag får mitt rus så är jag nöjd.
jag har många gånger gjort saker jag inte borde när det inte har funnits pengar till det.
olika saker som jag efteråt har tänkt på och fått ångest över.
ångesten och smärtan i kroppen och hur det känns som min hjärna ska få en kortslutning och allt ska sluta fungera.
nu på den senaste tiden har jag bara haft för jävla mycket tur, överdos för ca en månad sen om inte lite mer. åter igen sitter jag i samma jävla sits och vet inte hur jag ska komma loss. men man måste ha viljan till att sluta och man måste inse att man har ett missbruk. men jag vägrar och inse. jag tänker inte inse. nej.nej.nej. du kan säga att jag är missbrukare men jag kommer inte lyssna,jag kommer inte lägga märke till vad du säger.
jag kommer bara ignorera det du säger.

minnesluckorna blir fler.
ångesten blir starkare.
min kropp känns som någon har skjutit mig i hela kroppen.
paniken kryper fram och det känns som min hjärna bildar en psykos.

förlåt jesper för att jag gör så här,jag vet hur ledsen du hade varit om du hade varit vid liv idag och sett hur jag lever.förlåt mig brorsan. jag klarar bara inte av att du lämnade mig.din begravning va det svåraste som jag har gjort.förlåt jag stannade inte tills det va slut. förlåt jag klarade inte av det.
kommer du ihåg när vi rökte vår första gås tillsammans och vi gick i skogen och klättrade i träd och satt och skrattade och alla myggorna som bet oss i våra ny snaggade huvuden.Det känns så himla tomt utan dig.Du lever nu som ett fint minne och fortfarande världens bästa vän trots att du inte lever. kommer du ihåg när vi hade druckit så mycket och vi gick och vinglade tillsammans och berättade om vilka brudar vi hade strulat med och sen sätter vi oss på bryggan och du dricker upp det sista ur din öl och slår sönder den och skär i din vänstra hand och ber mig göra samma sak och det blöder om våra händer och vi griper tag om våra händer och vårt blod samlades och den tidiga sommar morgonen 2005 blev vi blodsbröder och bröder för livet.
Jag önskar du kunde komma tillbaka.
jag saknar dig så det gör ont.


Jag kommer alltid ha ett hål i mig och det är du som saknas där. mitt huvud behöver fyllas av ditt förjävla fula/underbara skratt och dina galna idéer.

jag har inte längre samma styrka som innan när du alltid fanns vid min sida. jag ska lära mig en vacker dag att leva utan dig. snart är det två år sedan. det är på tok för lång tid.
Men jag ska klara det.för jag vet att du varje dag kollar till mig och blundar jag så kan jag se ditt fåniga leende och höra ditt fula skratt som jag idag saknar som aldrig förr. jag ska aldrig glömma dig min bäste vän och min bror för livet.


det är inte många som vet hur trasig min själ egentligen är. men du visste
och du visste även hur du kunde få bort allt det tunga för mig, iaf för en stund men du visste att hela min dag kunde bli så mycket bättre bara du va där.


hej och välkommen till mitt liv.