I bergen hörs ett evigt ord
ett rop bland sten och lav
Där knäpper renens steg – en hjord
en våg från fjällfast hav

Och uven ser i dalens famn
att solen höjt sitt land
och ristat in i sten – ett namn
som en gång skrevs i sand

Där skimrar is och gnistrar snö
ett tecken utan ord
Men under ytan väntar frö
snart stiger sav ur jord

På fjället formar ödslig vind
den längtan stenar känt
och hoppet öppnar hjärtats grind
mot ljuset i advent