Hennes farsa var ett notoriskt kräk
Han slogs, gick an och bara skrek
Hans röst skar i luften, kall som metall
Inte så konstigt att hennes mor blev ett neurotiskt fall

Aldrig att hon fick höra ett vänligt ord
Och fan om han kom hem till odukat bord
Då spydde han galla och började slå
Och lilla Lena såg sin mor bli både gul och blå
Lilla Lena gråter
Lilla Lena gråter

Hennes mor fick alla killar att falla
Hjärtan att brinna och känslor att svalla
Hon valde bland hundra, men drog en nit
Hennes drömprins visade sig vara en stor skit

Många gånger har hon packat och varit på väg
Men när det kom till kritan var hon alltför feg
För gubbens hot reste sig som en osynlig mur
Och hon visste att då skulle det inte sluta med en lätt fraktur

Du rider en vit springare
Du klamrar dig fast på dess rygg
Mörker och rädsla lämnar du långt bakom dig
För i drömmen är du trygg
Ja, i drömmen är du trygg

En morgon när du vaknade var allting så tyst
Fast du spetsade öronen, hörde du inte ett enda knyst
Du tassade ut i köket för att släcka din törst
På golvet låg far din med en kniv bottnad i sitt bröst
Du fastnade i steget med stirrande blick
Din mor gick runt bordet och arrangerade bestick
Hon nynnade på en sång och sa helt apropå
Idag lilla gumman, dukar jag bara för två
Och lilla Lena gråter
Ja, lilla Lena gråter