Skulle inte falla men jag störtar. Helvete vad het du är. Din kropp. Fuck, jag vill ta på den. Smeka dig. Känna hur du hårdnar. Vill att du ska vilja ha mig igen. Saknar din röst, dina tankar. Ditt sätt att le. Vill väcka dina minnen, du älskade mig en gång. Önskar att du kunde igen. Gråter för dig. Ännu fler tårar. Vill inte gråta mer. Fan, jag älskar dig. Hur ska jag kunna sluta när du kallar mig för babe? Kom hit. Hatar mig själv så mycket, föraktar varenda del. Avgudar varje millimeter av din kropp. Offrar vad som helst för den. För dig. Dina ord. De handlar inte längre om mig. Du talar om henne. Jag ler. Fejk, så jävla fejk. Smek mig. Låt mig dra dig tillbaka, sliter av varenda ledband för din skull. Orkar inte andas. Meningslös tomhet. Trasig. Jag faller. Går sönder. Släcker varje ljus. I tusen bitar utan klister. Orkar inte försöka pussla ihop, finns ingen mening. Hel för vem? Du dödade hoppet. Jag vill slå sönder mig själv för alla misstag. Skulle aldrig låtit dig gå. Vill klösa ur varje snedsteg, våldta tiden och få dig åter. Radera mina fel. Men det är för sent. Fuck. Kommer att tvingas acceptera. Men inatt ska jag sörja. River ner alla drömmar från tapeten. Begraver liket av mitt sista hopp. Häller syra över alla minnen. Dödar oss. Skriker ljudlöst ut dig ur min kropp. Måste låta dig gå. Avgiftas. En smärtsam rehabilitering. Förlorad. Inget kvar att kämpa för. Hur mycket jag än vill så är vi över. Över. ÖVER. Jag skakar. Det gör så ofattbart ont. Fäller de sista tårarna för dig. Du är borta. Nu. Helvete.



Älskar. Avgudar. Saknar. Dyrkar. Sörjer.