Min man skulle vara hos dr för undersökning
idag kl 14.30. Strax före kl 14 rullade jag honom
i hans rullstol till lasarettet...

Ljust ute men grådaskigt väder, dimman hängde
över oss, som en tråkig tung boll!

Jag skyndade på stegen. Sa till min man att nu är
vi snart framme. Då kände jag att min axelremsväska
kändes extra tung, vänder mig om en grabb i 17-20-
årsåldern är mycket nära mig och jag tänkte: Var det
han, som dragit i min väska...

Jag ökade stegen, kom till en vägkorsning sprang snabbt
över, hann gå några steg på andra sidan då jag känner
ett nytt starkare ryck i min väska, vänder mig om, då
andas han han i min nacke, jag drar till mig väskan
och jag skriker och svär jag, som inte alls brukar svära:
-Vad i helvete håller du på med? Låt bli min väska!
Stick härifrån, du är ju inte klok, lämna mig ifred!

Han kastar sig ut i gatan, ut i trafiken och för-
svinner sen runt ett hörn...

Som sagt nu är det krig!

Och jag tänkte sen jag hade änglavakt, om jag inte
hade orkat, vågat stå emot och kanske fallit i gatan
vart hade min man rullat då i sin rullstol...

Det är ju tur att jag är tuffare än tuff!

Som sagt nu är det krig!