Från mitt fönster ser jag trafiken åka förbi
de är alla på väg någonstans



och du säger att det bara finns döden kvar
i den här stan

du tror inte på imorgon för sådana som oss


du har redan förstört din gitarr, mot väggen på balkongen
och du har druckit och rökt upp din fina röst

det finns inte längre några sånger att sjunga


Du tror att det är ödet, att ödet omfamnar oss,
att det inte finns någon branddörr,

att ingen av oss är fri



men jag, jag tror på livet, när det fryser luften vi andas in,
jag tror på kvällarna under oisolerade bjälkar

jag tror att allt som händer, är summan av vad vi valt



och att du, likaväl som jag, när som helst;

kan resa oss upp ur soffan, som naglar oss till en skärm,

och få allt det liv som finns där bakom plasten,

få leva det livet själva



men ingen annan kan skapa det utom du och jag

Först när ögat väljer att se finns framtiden