Jag stod vid vattnet
solen den blänkte
jag stod och tänkte

På det som varit
Jag allt det klarat
för jag har alltid mig själv varit

Vattnet stänker
en tår i mitt öga blänker
Jag inte skänka
det som var jag

Jag känner solens strålar värma
Jag kommer aldrig mer härma
Väljer att åter känna
innan livet rämna
och jag allt lämna

Nej jag är kvar
för jag är bra
Jag vill åter leva
slippa i mig denna sura gröten sleva

Vill åter skratta
vill inte vara någons matta
Jag ska åter min gång börja kratta
För jag har nu mitt beslut fattat