när vägen är vindlande o sikten skymd

ger omtanke o vänskap hjärtat rymd

att låta det som blir vara

kan dock kännas som en mara

men håll ut o ha förtröstan, min vän

det gäller att gå på känn

o lyssna på ditt innersta jag

även om det tar ett tag

känn livet i dig pulsera

sen behöver man knappast önska sig något mera

låt ljuset o kärleken dig råda

då du gåvor av ädla slag kan skåda

till det bästa i livet behövs inga pengar

men av materialismen får vi alla våra slängar

låt då förnuftet till dig tala

o låt kommersen bäst den vill skrala

ett gott hjärta har vi alla från början

dock är det lätt att fastna i sörjan

som klumpar sig lager på lager

allt medan din ande blir mager

upp till kamp för det rena o ömma

låt inte Mammon din själ tömma

tillsammans kan vi leva livet

så sant som det är skrivet