när löven faller omkring oss
ramlar jag in i din famn
och tänker att det är varmt där hjärtat bultar
det finns inget slut på att känna det jag känner
för att sluta tänka kan jag inte begära
det enda jag vet är att det är höst
att du är nära och att vissa dörrar alltid öppnas
ett korsdrag har dragit in genom mitt liv
och innanför den stängda dörren står du
och ler med leendet som får min själ att brista
itu
jag andas nästan inte när jag är med dig
det är som att ands in isbitar genom trasiga luftrör
jag tänker för mycket
det vet vi båda två
men när du finns där kan jag inget annat göra
kommer jag någonsin att känna att jag
kommer över dig
eller är det sanningen att jag är fast i dig för evigt
var befinner vi oss när löven börjar knoppas igen

kvar i samma mönster
eller utvecklats till något annat
bara solens värme mot vår jord kan
berätta vilka sagor som blir sanna