<>

Har man varit ensam en längre tid är det inte frågan att ge kärlek,
utan att ta den till sig som är frågan.


jag har mött människor som sagt att de hellre faller high over heels åter och åter igen och får lika många hjärtan krossade - hellre än att aldrig känna känslan. jag avundas dem som kan ge sig till sin omgivning, acceptera den eventuella utgången med ett ryck i höger axel. Det verkar så enkelt, att låta sig falla i en annan människas bedömmande

" här, jag är din att bli tillsagd, allt i utbyte att vi älskar varandra för den vi är, med varandra "


Jag satt på blåbuss nr2 någon kväll i Oktober i rusning efter jobbet. Mannen bredvid mig säger när jag ska kliva av;

"så vi ska skiljas när vi precis mötts. Men kom ihåg en sak, Var sak har sin tid "

jag log innombords hela kvällen, en främmande mans ord gav mig en enorm lättnad. var sak har sin tid och min tid är en annan.