buss 402 går klockan 09.27 varje morgon
då är jag på jobbet 3 minuter innan start
det är väl planerat. jag ändrar ingenting
jag har min väg; uppför t-centralen - över plattan (tänder en cigg) - ned för Hamngatan - förbi NK för att sedan glida över norrmalmstorg i takt med ett sista raspigt bloss ned i lungorna. Jag hinner dra en sista suck av frihet innan jag kliver över tröskeln

det var innan NK ställde ut milstolpen för jul i stockholm - julskyltningen

varje morgon står det minst tre klasser dvärgar i orange västar ledandes av en överartikulerande och morgonpigg skolfröken
barnen pekar på en uppstoppad ren
och gröna julkulor. De springer om varandra för att se bättre, puttas - rakt in i oss som går förbi - bara för att de kan. jag tror de känner på sig att det är enda gången de kommer iväg med det - att helt utan anledning ge en knuff i en kamrats axel. vem gör sånt?


Stockholms gator ska plötsligt osa i julglädje

men jesus är inte med mig
i mitt inre kommer bilden hur jag tar strypgrepp om en flicka med flätor, alla barn är inte söta och hon ser fan mig ut som en uppstoppad fläskfile


hela december har jag kommit 2 minuter för sent varenda dag. och i ren protest vägrar jag ta en buss tidigare, dom små glinen ska inte vinna - jag valde den här vägen först!