Den väg som ledde mej bort leder mig nu hem, en vätte med luva vinkar vänligt sen lägger han iväg som en rem, gran och fur yvigare än då, lillpojken inom mej glimrar nu som en sol mellan träden,

som ett snövitt dansgolv strålar barndomsslätten, dansande susande granar bjuder upp, kammade av många vindar gnistrande av sol på sina brätten, det är julekväll i mitt barndomshus om än så litet kall och trång dagen var kort och en natt så lång så lång,

 som milda vågor svämmar glädjen, pärlor gjorda av tårar gnistrar härligt av inre ljus, det flammar och glöder om mor som sjunger julsånger för mig och mina bröder, sjung mamma sjung du den största stjärnan här i byn,

din röst så vacker i dina ögon svävar en fågel så fri, jag bär dej alltid i mitt hjärta du den vackraste ängeln så svävande högt i skyn, i vindar som vaknar och vänder du blickar neder, i mina drömmar du nickar vänligt och mot mej ler,