Hans namn var Rune Flyckt;
i den gamla skumma järnaffären
med den slitna trädisken och det knarrande golvet
var han bodbiträde.

Han flög genom luften som en fågel,
i sina vita badbyxor till den bruna kroppen,
de leende bruna ögonen och svarta håret!
Slog saltomortaler och volter, hjulade, jonglerade!
Fri som en vit mås.
Flickorna klappade händer som galna -
grönskande björkar var kulisser