Naken, artigt klädd i leende av aska
sveper ett vinglas av blod och galla
vattnar en döende Hyasinth med stänk av tårar
min tysta klagan i rännsten av guld
med bruten tunga viskar jag fram smärtsamma minnen från det lyckliga förgångna.
Solbadar i regnfylld grav på blomsterklädd äng
att få sova drömlöst, att få sova
kedjad men oärrad slav, ömt piskad av kärleksord
kalla kyssar på het panna och mitt hjärta dunstar i disig gryning
Dagsländan störtar mot uppvärmd myrstack och solen gick ner över kullarna.