de säger att där finns en miljon och sju sätt att älska.
jag vet bara ett. mitt sätt att älska. någon som du.
jag vet bara en. en enda förbannad en. och du är ett
gitarrsolo utan slut och jag vet att din hud smakar som
allra bäst när den stekts av juligranit, marinad av
bohusläns vatten, och jag vet att om en stjärna föll

så höll

jag den tillbaka,

för jag har ingenting kvar att önska.
och när landskap efter landskap färgat fönstret
i en rätt rostig volvo där jag färdas så vet jag att du
är rapsfältens gula och
om jag aldrig såg dig igen


så var gult det jag alltid måste sakna, och jag vet att
snön över bergen detta december aldrig bär färgen vi
bär, för vi är skuld till mycket, men skuld är någonting som
alla som levt måste bära,



och som vi levt.
nio liv och ett till.
jag dog över dig ibland.

du i mig.


och jag vet att det röda i vallmon
är färgen när dina tänder format mina läppar
rätt en lördagkväll och att höet i hässjor som susar
förbi fick av gud samma färg som guld,
som mitt hår bär under gyllene slingor,
och jag vet att jag inte vill vara möten och
unkna kontor nu mer. inte igen vill jag vara telesvar
och väntan.



som vi levt.
nio liv och ett till.
gud, ge mig tio.


till.