Faller och faller.
Och faller.
mätstickan
susande, hypnotiserande
stuprörsmetall
Ler brett.
algbeklädd
i
vattnet
skvalpkuddar. gnistrar.


Kommer ut
på andra sidan
slätter.
stora som fan mannen!

obesvarade frågor i träden
som förtorkade
fåglar
där han går. Hungrig.

miljarder grässtrån svajar
och man kan se var aktiviteten är som starkast för där
lyser stjärnleenden
jorden som en discokula
är där
och han passrar en lyktstolpe
där någon satt en lapp
om en borttappad svartvit katt

sin själsbefläckade
strålkastare
kastar långt långt bort

sökande saknande
urkrafts
slungar kontrakt
och han.

sårbar
tom men så
allvarligt stark
så

i
sin
bästa dag

med starkaste starkaste senap

vacker stolt
gripreflexer blixtrar i solsken

en nick räcker
alla vet.

mörka ögonbryn över mörka ögonlock
tunga av alla himlens svarta hål
nikotin men också glädje
på något
sätt
finns modersmjölken kvar
i mustaschen
som en tunn film

sand gnids
mot
varandra
ingen ömhet

utan ett förfall, en nedbrytning
en förändrad framtoning

fucking dansband
blomster band
sandpapper
blir
ett mandomsprov

i fossiler
ser.
man bara
benen

och världen dränks
blir ett gigantiskt hav
flodmynningar
gurglar
meningsbyggnader
silikon
byggmaterial

Noa tittar på
där han sjunker

handen i en sista hälsning
ett träd
utan rötter

ner i djupet, Ner
Ner.