Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dagbok

 

 

Livet har varit för fullt av problem och svårigheter för en tid, men just nu känns det som om åtminstone en del fallit på plats.

Jag älskar avslut och att börja på ny kula, så det här med nyårsafton och ett helt nytt år framför mig är mycket hoppingivande och skönt tycker jag. Istället för att fira med dunder och brak, tycker jag om att tänka efter och göre en inventering av det år som gått; se i vilken mån jag lyckats med det jag föresatt mig, vad jag tacksamt kan lägga till handlingarna och vad jag nu kan ta itu med.

Den här märkliga vintern som plötsligt slog till har jag ännu inte riktigt hunnit smälta... (Kanske får lämna den sysslan till vädergudarna). Vad jag menar är att jag vare sig mentalt eller med mina sinnen riktigt har fattat att det faktiskt har blivit vinter. Riktig vinter! Och att det var riktig vinter över julen till och med.

Tomten av Viktor Rydberg har för första gången på mycket länge, faktiskt passat in åtminstone vädermässigt.

Men i övrigt har något hänt som känns rätt sorgligt på sätt och vis. Det är bara inom mig som det har hänt, inte något i den yttre verkligheten, fast jag misstänker att samhällsklimatet ändå har stor del i min inre känsla.

Det som hänt är att julens saga helt verkar ha förlorat sin magi för mig. Varken julevangeliet eller Rydbergs Tomte verkar längre kunna trollbinda mig och fylla mig med den förundran som båda faktiskt gjort tidigare i mitt liv.

Det känns som om det i mitt liv alldeles för länge har varit alldeles för mycket turbulens, för att det för mig allra viktigaste ska kunna infinna sig, nämligen julfriden. Eller kanske skulle jag skriva Julfreden, (Selma Lagerlöv). För det är efter julfreden som mitt hjärta längtar. Stillhet och frid, andakt, att stanna upp och tänka efter, ta emot det lilla oskyldiga barnet och låta det undret fylla själen.

Tror att det jag förlorat är detta att vara i världen men inte av världen. Jag har tillåtit det materiella att tränga undan innehållet och vet inte hur jag ska bära mig åt för att lyckas med att skapa, ge och behålla den äktheten i mitt liv.

Så nu sitter jag här och rannsakar mig själv, samlar ihop mig inför det nya året. Och mitt nyårslöfte för i år får nog bli att försöka återfinna och bevara renheten, sanningen och kärleken så att mitt liv inte bara består av tomma ord utan innehåll, utan istället kan vara en källa av liv för de som kommer i beröring med mig. Med en önskan om Guds Nåd till er alla och till mig själv: Gott Nytt År!




Prosa av Sommarnattsljus
Läst 222 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-01-01 21:30



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Tack för att du öppnade detta dagboksblad. En stilla eftertänksam ton finns som du överför till läsaren. Om svårigheten i att få tanke och känsla i full harmoni. Om att känslomässigt ta in det ögat ser.. vintern. Ett bra exempel.
Hoppas ditt år blir ett bra år
2010-01-18

    Ronisse
Viket bra nyårslöfte du bjuder på...
att återfinna tillvaron!
För den finns ju där hela tiden,
i stunden, nuet...
när vi öppnar sinnet och tar emot
renheten och sanningen,
fylls av förundran i den starka närvaron,
kärlekens vibration,
först då känns, syns, hörs, doftar. m.m.m.m. - tillvaron.

För mig handlar julen mycket om förundran och
att bry mig om,
andra.
Jag besökte i år också den riktiga tomten någonstans i Kolmården.
man fick vandra genom skogen på branta hala backar
i svaga lyktors sken.
Mentalt levde jag med i alla barns förundran när tomten berättade...
han hade en maskin som omvandlade alla krigsleksaker till snälla leksaker...
han hade ett solur som fungerade 24 timmar med rör till Nya Zeeland för att ge solljus kl 24....
han hade en jätteslangbella för att skjuta halmbalar och lufttanka renarna....
och massor med andra underbara fantasier.
Det är skönt att förundras av rätt saker, eller hur?

Jag läste nyss din text,
tyckte jag ville säga ovan sagda,
måste därför bli medlem i poeter.se
och inspirerades även att pröva vingarna med en liten dikt.

Gott Nytt År
Ronisse
2010-01-04

  erkki
Du gör dig nog till tolk för väldigt många. VR:s Tomten är ju väldigt kontemplativ. Den behöver ta sin tid. Tid som vi i snuttifieringens tid inte unnar oss. Så är det även med mycket annan diktning. Ju fler prylar desto större splittring, stress och schablonisering.
Fast här på poeter har jag funnit en oas i tillvaron som jag förhoppningsvis aldrig tröttnar på. Den är befriande fri från materialism. Tack för ett klokt och eftertänksamt perspektiv på vår stund. Här.
2010-01-01
  > Nästa text
< Föregående

Sommarnattsljus
Sommarnattsljus